Ovisshet.

Idag var det den sista avstämningen i mitt liv(förhoppningsvis). Efteråt känndes det ganska kasst men sen blev det bättre för att jag försökte inte tänka så mkt, men det är omöjligt måste jag tyvärr erkänna. Den ena delen gick helt ok, men den andra gick inte alls bra, jag kom verkligen ihåg allt men att få fram det på tsp var omöjligt idag. så ju mer jag tänker på det ju mer tänker jag på allt jag gjorde fel, så sitter här med en klump i magen och ältar så som jag alltid gör när något hänt som jag inte kan släppa helt. Men imorgon är sista dagen i skolan och på kvällen ska vi träffas ett gäng och umgås och då ska jag föröska glömma allt som har med avstämning att göra och inte tänka mer på det försen på måndag då vi får veta hur det gick.
Annars så har vi fått vara ute och ha våra lektioner nästan hela dagen så jag har fått mig lite färg, lite röd blev jag tillochmed så det bränner gott nu.
När jag kom hem blev det till att käka jordgubbar och bara göra ingenting, mer orkar jag inte eftersom jag är helt slut i huvudet då, men till sist kom jag ut på en liten löprunda iaf, men ja, jag måste verkligen sätta igång med detta på allvar om jag ska ta mig runt de knappa fem km som vårruset är om lite mer än en vecka.
Ja som ni kanske märker så är inte självförtroendet på topp just nu och tårarna har bränt bakom ögonen hela dagen sen jag blev färdig, men jag tror att man måste få ha några sådana dagar särskillt när det handlar om ens hela framtid, detta kan ha avgjort allt....
Så med detta tackar jag på mig och jag hoppas på att jag ska kunna vara lite mer optimistisk nästa gång jag gör ett inlägg.
//L

 Ja, bilden har inget med saken att göra, men den gör mig glad!